Tess Strand, Porvoo 2018

15 Nov

Hi, my name is Tess!

I’m 13 years old and live in Ulsala a little bit outside Hässleholm. I live with my mom and dad, we live on a farm on the countryside with many dogs. I like it here because it´s calm, and you have a bigger freedom than in the city. With that said, I wouldn´t like it less in the city because it´s closer to my friends and school.

When I´m not in school I like to be with my friends, watch ice hockey, play instruments and fix with my EPA tractor. The best hockey team according to me is Toronto Maple Leafs, and my favourite player is William Nylander. I also play the drums on Thursdays and sometimes the guitar. The best thing with drums is that you learn to think fast but still carefully, and you even learn how to do more than one thing at the same time.
This spring I´m going to start play rugby, that´s like american footboll but without all 
protections. The only thing you got to protect yourself with is a mouthguard. 

My favourite subject in school is math, social studies and German, and the one subject I don´t like is naturscience because I think it’s uninteresting and a heavy subject.
When I finish ninth grade, I will apply for a school in Scotland, thats 
called The Mary Erskine School. The school is located about 5-15 minutes from central Edinburgh, and its an all-girls independent secondary school.

That´s the basic information about me, hopefully there´s somebody who´s interested in the some same things as me.
Look forward to meeting you!

Best regards,
Tess Strand

Annonser

Sista dagen

5 Nov

Sista dagen i Mumbai bjöd på både skolbesök och stadsliv.

Vi besökte en skola som hette CSED vilket är en skolan för barn med hörselnedsättning. Det var skönt att avsluta resan med detta besöket. På alla andra skolor var vi speciella och blev välkomna med cermonier, vilket vi inte blev här. Istället fick vi en rundtur på skolan och  se hur lektionerna var. Deras skoldag var som vanligt vilket var spännande att se.

En annan sak som också skilde sig från skolorna på landsbygden var att de hade simlektion en gång i veckan. Vi hade turen och var där då de skulle simma.

På eftermiddagen var det shopping. Här är det inga affärer utan mer stånd. Alla säljer ungefär samma saker men det var några som stod ut. T.ex där vi kunde köpa kryddor. Det ståndet måste ha gjort sin dags budget medan vi var där ;).

Sista dagen gick snabbt och det var verkligen en bra avslutning på hela denna resa.

Conjurti och diwali

1 Nov

I tisdags vandrade vi upp till bergen och byn Conjurti. Vi åkte ca 1 timme med bil och sedan gick vi i branta backar och genom en bäck med stark ström. Utsikten var otroligt fin.

Skolan I byn har runt 30 elever men många måste hjälpa sina föräldrar jobba och arbetar därför på risfälten under skoldagar. Vi gav eleverna lite skolmaterial, skrivblock och pennor och rastleksaker, bollar och hopprep. 

Sedan väntade ännu en vandring tillbaka till bilarna som skulle ta oss till Dondapudi. När vi kom fram åt vi ris och en stark curry till kvällsmat. Vi behövde energin för sedan var det fest! Vi skulle fira lite diwali med tända ljus, saris och lungis. Sari och lungi är indiska klädesplagg. Kvinnor från byn kom och hjälpte oss med saris, bangals (armband) och bindis (pick i pannan). Vi tjejer tände ljus och sedan lyssnade vi på musik, dansade och sjöng. Energin under firandet var hög och efteråt var vi riktigt trötta. 

Detta var den sista heldagen i byn. Nästa dag skulle vi åka tillbaka till Mumbai. 

Besök på våra partnerskolor!

1 Nov

I söndags besökte vi 2 skolor. Först hälsade vi på i S:t Marys English medium school. Där möttes vi av dans och blomsterkransar runt halsen ännu en gång. S:t Mary är en skola för barn i ålder 4-15 som går tillsammans i stora klasser. Vi lyssnade när elever berättade om deras skola, lektioner och framtidsplaner. Flera ville ha yrken som doktor och forskare när de blir äldre.

Vi begav oss tillbaka till Dondapudi för att hälsa på skolan där. Vi delade ut anteckningsböcker, pennor och godis till barnen. Vi gav också vänskapsband som eleverna på våra svenska skolor har knutit.

Sedan, på kvällen så besökte vi ett marmorbrott. På en ofantligt stor yta bryter man vit och svart marmor. Det var otroligt fint.

Framme i Dondapudi!

30 Okt

I lördags kom vi fram till vår fadderby Dondapudi. Vi bemöttes med dans, sång och orkester. Även ”house” musik spelades. Vi fick prick i pannan och blomkrans runt halsen, andra under resan. Mitt i festandet gick strömmen ett antal gånger. Under en period utan ljus satt Christer på toa.

Vi blev serverade vårt första chapati för resan. Vi gjorde oss hemmastadda med myggnät och sovplats i huset och på taket. Under hela natten var det fest i byn. Vi hörde sång och musik från Dondapudis gator.

Nästa dag vaknade vi vid åtta. Vi åt chapati och curry till frukost. Redan på morgonen träffade vi många i byn. Tilda och Embla blåste såpbubblor som barnen uppskattade. Det blev ett utbyte av glädje och ro. De blev glada när vi sa ”Hello” och ”Good Morning” och vi blev lika glada när de log och hälsade tillbaka.

På dagens schema stod det kvinnocooperativ men först skulle vi till en liten affär i Kotakota för att köpa lite skolmaterial till barnen på de lokala skolorna.

Bilfärden ut till odlingarna var speciell. Vi ungdomar satt bak i ricksha’rna (bilarna) och vinkade glatt när vi passerade folk vid marknader och mopeder, speciellt barn.

På kvinnocooperativet talade vi med mest med män ironiskt nog. Vi ville ju såklart tala med kvinnorna men männen tog över. Det var en besvikelse.

På kvällen var det dags att spela cricket. Även fast inte alla deltog så var det en upplevelse. Reglerna var inte helt klara för oss men till viss del gick det. Vi vann! Andra året irad.

Dag 3

30 Okt

Vi började vår dag i Mumbai på hotellet. Att åka till Vishakhapatnam var på schemat. Med ännu en skumpig busstur så begav vi oss till flygplatsen. Vi flög via Raipur till Vishakhapatnam och sedan bytte vi till bilar som tog oss till Dondapudi.

Vi har anlänt!

27 Okt

Några bilder från de här 2 första dagarna i Mumbai. Det första som slog oss som en vägg var värmen och lukten. Smoggen gör luften kvav. Lukten är en blandning av fantastiska kryddor och stinkande avfall.

Första morgonen så åt vi Masala dosa som bara kostade 13 kr per person. Några drack också Masala te. Allt var varmt!

Dagens första stopp på sightseeingen var  slummen Dhiravi för en guidad tur. Detta är andra gången vi åker buss på Mumbais guppiga högljudda vägar. Det var väldigt speciellt och se hur andra faktiskt lever. Vi gick in en väskaffär med bara äkta läder. Affären växer och säljer t.o.m internationellt. Där gick lärarna i taket och shoppade loss.

I tornet ni ser på bilden nedan finns millionärfamiljen i Mumbai. Där bor 5 personer på 28 våningar med poler, helikopterplatta och garage för de 400 arbetare som kommer dit 3 timmar om dagen och jobbar.

På ena sidan vägen nära vårt hotell finns ett flott boende och på andra sidan tigger ettåringar vatten från oss. Mumbai är kontrasternas stad.

Vårt sista stopp på sightseeingen var Gateway of India.